Lär känna vår fotograf: Emil Albihn

Det finns många sätt att utmärka sig som fotograf. Vissa skapar fantastiska fantasivärldar genom sinnesrik redigering, vissa lyckas (och vågar) ta sig till platser som är svåråtkomliga eller farliga, vissa skapar relationer till människor på ett sätt som låter dem fånga något flyktigt och äkta, vissa konstruerar komplexa scener i en studio där konsten inte ligger så mycket i vem som trycker på avtryckaren utan i allt arbete före. Emils fokus är att se och fånga ögonblick som förtjänar mer än ett ögonblicks uppmärksamhet.

Medan många antingen fotograferar analogt eller i vart fall tar med sig viktiga lärdomar från en analog bakgrund, har Emil en uteslutande digital bakgrund. Ett utlopp av detta är en oftast stor betoning på ”rena” bilder med motivet i fokus. Det analoga fotografiet kan bidra med dynamik genom vacker kornighet eller andra resultat av tekniska begränsningar eller av det hantverk som mörkerrumsarbete är; det digitala fotografiet behöver hitta andra vägar att intressera.

Ett sätt är genom fantasifull redigering, men ett annat är att det digitala fotografiet möjliggör att motiven tvärtom upplevs så nära som möjligt hur ögat uppfattade det i stunden, utan tekniskt ”brus” såsom korn, kort skärpedjup eller liknande. Av samma anledning är de flesta av Emils foton i färg; det svartvita används dock ibland, främst för att förstärka spelet mellan ljus och skuggor.

Motiven rör sig på ett spektrum mellan orörd natur, människans samspel med och påverkan på naturen, och helt konstgjorda miljöer.

Vem är du? Berätta om dig själv!

Jag har fotat mer än halva mitt liv. Fotograferandet har främst växt fram som en passion, stötvis och där andra aspekter av livet fått komma emellan i perioder. Den mest intensiva och formativa erfarenheten av fotograferandet som yrke var min tid på Värnpliktsnytt.

Hur länge har du fotograferat? 

I snart 20 år.

Vad är det bästa med att fotografera?

Att det får tiden att stanna. Att kunna föreviga något vackert och intressant dämpar min ångest över ögonblickens flyktighet och att jag nästan aldrig har tid eller ro att verkligen se det vackra i stunden.

Vad ska man tänka på när man köper fotokonst?
 

Jag tycker att man ska börja med att hitta en bild som är vacker (den biten är enklast), men att man inte ska stanna där. Bilden ska helst även väcka – och kunna hålla över lång tid – ditt intresse. Det kan vara svårt att veta på förhand, men väcker bilden känslor eller frågor, eller om den är väldigt detaljrik är chanserna större. Ibland kan placeringen av flera bilder nära varandra i sig förstärka det intressanta; juxtapositionen kan skapa spännande kontraster eller berätta en historia, som en triptyk.

Vad har du för framtidsplaner när det kommer till fotokonsten?

Som för så många andra är intresset för (och ångesten kring) klimatet och miljön i full blom. Jag tror att det kommer avspegla sig i min fotokonst mer direkt än idag.

Sist men inte minst, berätta ett fun fact om dig själv:

Min första ”kändis”-plåtning för en tidning var av Günther (ej självvalt).

Spana in Emils fotokonst här.